Hallonbos kennel består av mig själv Linda, min man Hans samt våra två döttrar Mikaela och Pernilla, 18 och 15 år gamla. Och naturligtvis våra hundar, Welsh Springer Spanieltiken Hallon, hennes dotter Champis samt leonbergertiken Humla. Vi bor i Lindome strax söder om Göteborg. 

Vårt kennelnamn har vi fått genom att blanda namnen från området vi bor i samt vägen vi bor på. Vi bor på Hallonvägen i området Hallebo. Och ja, det växer faktiskt hallon på tomten också, vilket hundarna har upptäckt…..mums.

Vår hundhistoria börjar för snart 25 år sedan då jag och Hans ganska nyss hade träffats. Hans hade sett leonbergern tidigare och hade haft kontakt med Lotta och Rolf på Mathoaka's kennel ett par år tidigare. Av olika skäl blev det ingen hund då. Sedan träffades vi, och efter ett tag hade han lyckats få mig intresserad av just leonbergern. Jag kan väl säga att jag inte riktigt hade tänkt mig en hund av den storleken, och kanske inte heller en hane, men nog blev jag såld på rasen jag också.

Det blev Mathoaka's Just Incredible som inhandlades. Som till Lotta och Rolfs stora förskräckelse döptes av oss till Nisse. En leonberger kunde inte heta Nisse tyckte de, men så blev det i alla fall. Vi åkte land och rike runt och ställde ut Nisse. Han fick så småningom också flera cert, men lyckades aldrig bli champion. Nisse var en underbar hund. Lugn och värdig som en leonberger skall vara. Det var inte mycket som upprörde eller skrämde honom. Jag kan inte minnas att han skällde någon gång förutom på kommando. Tyvärr hade han en 1:a på ena höften och användes därför inte i avel. Det gjorde däremot hans kullbror (Mathoaka's Something Special) och kullsyster (Mathoaka's Surprise in the Grass).

Åren gick och vi fick våra döttrar och medan de var små räckte det med Nisse. Efter hans bortgång var vi utan hund i några år. Grannens golden retriver hade ett extrahem hos oss och fick stå för hundkontakten då.

2004 skaffade vi leonbergern Mathoaka's Skymning "Nita" och hundintresset tog ordentlig fart igen. Vi hade då väntat på henne i nästan 2 år. Många blev utställningarna och kurserna med henne. Sommaren 2008 åkte vi till Satu Korkeakallio på kennel Namupalan i Finland och hämtade Namupalan Vanilla N'Cream "Humla". En riktig goding, och "pappas flicka". Hon har även visat sig tycka om utställningar och har ett cert hittills.

Tyvärr miste vi Nita endast drygt 5 år gammal. Hon råkade ut för en olycka som gjorde att hon skadade sitt knä så illa att det inte gick att återställa. Så nu har vi endast en leonberger hemma.

Welsh Springer Spaniel

Men huset är fullt ändå, vi har ju sedan några år även en andra ras......visserligen lite mindre i storlek, men man undrar ibland vem som tar mest plats.....

Welsh Springer Spaniel ja, den behöver för att beskrivas ett kapitel – eller kanske en hel bok – helt för sig själv. En fantastiskt allsidig, aktiv, gladlynt, intensiv ras med en fantastisk livsglädje och aptit på livet.

Dagsländans Alma "Hallon". Hon har kommit att bli vår stamtik, och även flockledare på kenneln. Som liten var hon ett yrväder, men nu vid 4 och ett halvt år har hon tagit sin ledarroll på största allvar och basar som den värsta poliskonstapel över både Humla och dottern Champis. Hon är dock fortfarande väldigt lekfull och påhittig, hon är ju en welsh. Hallon har även ställts ut ett antal gånger med cert och flertalet ck och placeringar som resultat.

Hallon har satt fart på oss allihop och är en fantastisk tillgång och komplement till den avsevärt lugnare leonbergern. De kompletterar varandra och smittar av sina respektive rasegenskaper på varandra på ett underbart sätt. Genom Hallon har vi kommit i kontakt med andra aktiviteter inom hundsporten, och varje dag med en Welsh är ett äventyr. En underbar hundras som innehåller det mesta. Inte ett ögonblick ångrar vi att vi skaffat Welsh Springer Spaniel.

Hallon har fått en kull valpar och där har vi behållit en tik. Hallonbos Skogschampionjon kallad "Champis". Champis är Pernillas hund och de har hittills gått valpkurs och ska nu till våren prova agility. Champis har visats på ett par utställningar och hon börjar så smått att förstå vad hon skall göra. Det kommer att bli mer till sommaren.

En Welsh älskar att vara där det händer saker. Den är alltid pigg på att jobba, och älskar sin familj. Inne är den oftast lugn och vill gärna ha "gos och kel".

I de närmste planerna för våren 2011 ligger att Hallon skall få en kull valpar till hoppas vi. Mera information om detta finner ni via länken – Valpar/Planer.

Humla tänkte vi visa i utställningsringen i sommar, och sedan får vi se om det blir kanske leonbergervalpar 2012. Champis får också jobba lite i utställningsringen i sommar.

Hela familjen har ett stort intresse och engagemang i våra hundar och deras aktiviteter såväl i utställning, agility, hundpromenader och avel. Jag själv har genomgått alla delkurser i SKKs uppfödarutbildning och söker alltid efter föreläsningar, seminarier och kurser för att lära mig mer.  Jag har suttit 2 år i Svenska Leonbergerklubbens styrelse och även i avelsrådet och som klubbens valphänvisare.

Under 2011 kommer jag dock inte att åta mig några förtroendeposter då jag vill ägna fritiden helt åt familjen, våra hundar, vänner och våra valpköpare. Det skall bli härligt att få mera tid till detta!

Vi hoppas att även framledes få glädjen av att i hemmet få föda upp valpkullar med friska, stabila, vackra och rastypiska hundar som ger sina familjer massor av glädje, lycka och stolthet.

Varma hälsningar
Linda Toftehag med familj och vovvar
Hallonbos kennel

Kontakta oss gärna så berättar vi mera!